Vivalavida

Jadu, det är visst den tredje dagen på det nya året idag. För mig så känns det fortfarande som tvåtusenåtta på något sätt. Vet inte, men jag har väl inte riktigt kommit in i det här med nollnio än. Det jag dock vet är att det bara är en dryg vecka kvar av lovet och det är något som jag vet inte känns bra. Men ja, slöaste lovet måste jag väl säga. Har som Amanda tycker sett ganska mycket film, och läst. Bara några kaptiel kvar i New Moon nu. Så har inte varit så jätte aktiv. Fast igår var jag faktiskt och tränade! Skönt var det. Igår var dessutom Amanda och Gurra här, vi såg film. hah ja. Men det var bra. Det var mycket trevligt att någon faktiskt frivilligt ville ta sig hit, till öde byn, ändå ut till utkanten av den också. Nu sitter jag och funderar vad jag ska göra av resten av dagen. Känner nästan lite social abstinens. Jag funderar på vem jag ska ringa. Dock så känns det som om alla är upptagna eller borta! Fast jag måste ju ringa först för att veta om det verkligen är så. Fast jo, 98% av mina s.k vänner är nog antingen bort resta, med pojkvänner, eller upptagna med typ hästar eller nått. (Observera att det inte är någon pik!) (Det bevisar bara att alla andra har ett liv och inte jag. Aktiva liv minsan.) (Kanske borde man vara lite mer aktiv?) (Men hur då? Jag har ingen att vara aktiv med.) (Tyvärr folks, förstunden är jag oförmögen att vara självständig.) (Och jag vet absolut inte vad jag fick för ryck med att skriva alla tidigare meningar inom parantens.) (Så fråga inte.) Men ja, jag vet att jag i alla fall ska hjälpa pappa med maten idag. Han tyckte att jag skulle lära mig att göra hans super-köttfärs. Man undrar ju om han har något hemligt recpet eller något i den stilen när han uttrycker sig så..
Men vänner, läser ni detta och också känner en nästan sjuklig abstinens efter att vara lite socialt aktiv med andra än sin familj, – Give me a call.