Vivalavida

Nu mina damer och herrar har vi anländit till Upplandväsby och Stockholm. Efter fjorton timmar i tåget kom vi fram något tärda men oskadda till Bjärkvallavägen 79c. Sedan vi kommit hit kring sju tiden har man hunnit äta, sova, duscha och handlat till våran middag med Lena. Dessutom är vi redan påklädda, sminkade och klara för ikväll, vi är redo minst sagt. Det ändå som återstår är fyra timmar! Fyra jäkla timmar och vi kommer vara i paradiset för alla Coldplay fans. Helt allvarligt så håller jag nästan på att dö för att jag är så spänd, så nervös inför det här. Jag menar det är ju verkligen en dröm som blir sann, klyschigt nog. Jag vet att idag kommer vara den hittills bästa och lyckligaste kvällen i mitt liv. Jag bara vet det. Jag tror Jenny också vet det. Hon står där nere och har börjat smått med våran broccolipasta. Vi laddar för fullt, ni kan ju tänka er vilken underbar musik som ljuder ur högtalarna på hennes mobil för stunden. Vi är pepp!, vi är redo för våran livs kväll.

Dock det ändå som jag är ytterst lit nervös inför är hemresan, sen kväll på pendeltåget ensamma i Stockholm ringer inte gott i mina öron. Dock, upp till bevis om vi klarar oss själva och kommer tillbaka hela och rena, inte våldtagna, mördade, styckade och gömda i en svartsopsäck någonstans. Jag lovar att höra av mig till mina anhöriga om jag lyckas.