Twilight
Läste ut Om jag kunde drömma för en stund sen. Blir nästan lite deprimerad, eller snarare ågnestfylld för att den redan är slut. Läste boken alldeles väldigt mycket mycket för snabbt. Försökte sätta “ett kapitel om dagen” – regel, efter att jag upptäckt att slutet närmade sig. Men det funkade uppenbarligen inte. Boken var som ni kanske redan anat bra. Den var något som gjorde att jag verkligen fastnade för den. Det var nog den där oklanderliga kärleken mellan de två huvudpersonerna som på ett sätt var så omöjlig, vilket gjorde den ännu mer frestande, och på ett annat sätt så rätt som fångade mig. För det var ju egentligen trots allt det som boken handlade om i stort sätt. Jag är en riktig jävla sucker för kärleksromaner, eller som de kallar det i detta fall “en omöjlig kärlekshistoria”. För ja, det är verkligen det, man ryser varje gång.. Varje gång Bella tappar andan på grunda av Edward, varje, varje gång. Shit, jag vill typ inte att jag ska ha läst ut den. För jag vill känna pulsen stiga, jag vill fortsätta läsa om det där frestande, så lockande. Måste erkänna att det ända jag kunnat tänka på de senaste dagarna har varit boken. På hur mycket jag vill veta vad som händer på nästa sida, vad som händer sen och sen och sen. Boken har verkligen slukat mig. Absorberat all koncentartion och alla känslor jag innehar. Boken var verkligen jätte bra. Men jag har bestämt mig för att jag ska vänta med tvåan. Böckerna (eller i mitt fall fortfarande bara -boken) är för bra för at läsas i all hast. De skall avnjutas. De ska läsas ordentligt, varje sida och ord ska tänkas över och reflekteras. Bra böcker är för värdefulla för att läsas för snabbt. Så när det väl är dags att ta upp Twilight läsandet igen är det verkligen ”ett kapitel om dagen”- regeln som gäller. Sten hårt.
