Vivalavida

Denna söndag ska användas flitigt, mina delar av historia och spanska redovisningarna ska göras. Dessutom så håller jag på att dona med mitt skrivbord, väntar på att färgupplösningen ska verka sedan skall det skrapas och slipas. Jag har en idé med mitt skriv bord, en finfin idé. Ni ska få se slut resultatet, dock så lär det ju ta ett tag. Men när det är klar ska en bild läggas upp. Fast det blir antagligen om en eller två månader eftersom projektet är ganska kreativt och det behöver läggas ner mycket ambitiös tid. För hoppnings vis så kommer reslutatet också bli som jag tänkt mig och då kommer det bli riktigt jäklarns nice.

Annars så jobbade jag igår, som konfirmations ledare i nästan åtta timmar. Var ganska trött efteråt men begav mig till Jenny i alla fall. Vi två hade det riktigt mysigt, mös under täcket och drack te. Mycket senare än senast på kvällen tog vi oss även en promenad runt Antnäs. Inte en så lång en, min fötter led av Jennys alldeles för små löparskor. Dock så var det bättre än att skada mina hälar med mina skit skor. Vi hade det i varje fall riktigt mysigt och jag tror att det där var första riktiga höst myset för min del.

För alla intresserade så måste jag också erkänna att jag är måttligt avundsjuk på mi hermana. Hon begav sig till huvudstaden idag med ett väl fyllt konto och kommer hem först på Söndag. Som sagt måttligt avundsjuk, bara måttligt.

Alltså ibland undrar jag vad min bror tror om mig. Han ställer mig frågan ”-Hur gör dom när dom styckar och gräver ner någon?” och förväntar sig att jag ska kunna svara på den. Jag började skratta, jag menar hur ska jag kunna veta det (!), men han sa bara att han ville vet hur man gjorde. Jag börjar ju nästan undra vad han smider för planer brodern min. Nä, men det var verkligen en dagens. Som om jag skulle ha detaljerad om information om hur mördare går till väga vid styckmord. Men god natt iaf och jag ska fortsätta plugga. Och kanske akta mig lite extra för min mordiske bror..

Såg just en film – The Darjeeling Limited, bra film om jag får tycka.

Okej, det känns som om jag måste lägga in ett slags ”Varnings-inlägg” eller nått. Reaktionerna på mitt förra inlägg blev visst ganska oroande minst sagt. Så här sitter jag med lite skuldkänslor, för tro det eller ej så är det inget allvarlig, jag mår fina fisken! Så sluta bara oroa er eller fundera ihjäl er som vissa andra om ni gjort någonting elakt mot mig. För så ligger det inte till. Jag ursäktar mig för att jag skriver saker på fel sätt, så att de tolkas på fel sätt. Inte min mening. Men snälla orora er inte, jag vara bara lite butter igår. Eller ganska så mycket, det kanske märktes.. Visst meningen var egentligen den att ingen skulle fatta vad jag skrev om, men inte att alla skulle bli oroliga på något sätt. Hm.. Problematiskt det här. Jag frå nog fundera över hur jag ska skriva nästa gång. Dock om ni undrar, slå en pling så ska jag tolka inlägget åt er. Men det måste tilläggas att det var verkligen så jag kände igårkväll. Det ska jag inte neka.

Ororar du dig så ringer du! Jag vill inte ha dålig karma för att människor går och oroar sig för ett inlägg jag skrivit. Dock så måste jag tycka att de var lite komiskt, telefonen har används flititgt idag för att berätta hur det egentligen ligger till och att det inte är något dödsallvarligt som det kanske verkar. Då var det kanske det, men inte nu. Haha

Jag hade en föraning, jag hade för avsikt att inte ta upp det. Ändå kom det upp i alla fall, och det slutatde med att jag fick minst sagt blandade känslor. Det har jag fortfarande, och det är inte bra sådana. Jag önskar verkligen nu att det inte hänt, att jag gjort någonting annat istället för att göra det jag bestämde mig för att göra. Jag vet en sak jag inte vill veta. Jag hatar det otroligt mycket. Det finns nästan inget värre, att veta sånt man inte vill veta förän man upptäckt det själv. Man vill upptäcka allt som har med sådan att göra på egen hand. Inte få någon förhandsvisning precis. Oturligt nog händer det allt för ofta och för min del kan det förstöra en hel del. Fan jag hatar det, jag önskar att jag skulle kunna få en blackout, eller nått, så att jag inte minns. För jag vill verkligen inte minnas, vill verkligen inte veta. Förstör, förstör, förstör är vad det gör. Dock är det ju ett tag kvar tills dess, men när stunden kommer vet jag vad som kommer hända. Det har hänt förut, och kommer säkerligen hända igen. Men jag hoppas att jag ska kunna tänka på annat. Jag vill tro att jag ska kunna fokusera på sakerna som de kommer. Jag hoppas verkligen det. För jag blev inte glad ikväll måsta jag säga..

Läste ut Om jag kunde drömma för en stund sen. Blir nästan lite deprimerad, eller snarare ågnestfylld för att den redan är slut. Läste boken alldeles väldigt mycket mycket för snabbt. Försökte sätta “ett kapitel om dagen” – regel, efter att jag upptäckt att slutet närmade sig. Men det funkade uppenbarligen inte. Boken var som ni kanske redan anat bra. Den var något som gjorde att jag verkligen fastnade för den. Det var nog den där oklanderliga kärleken mellan de två huvudpersonerna som på ett sätt var så omöjlig, vilket gjorde den ännu mer frestande, och på ett annat sätt så rätt som fångade mig. För det var ju egentligen trots allt det som boken handlade om i stort sätt. Jag är en riktig jävla sucker för kärleksromaner, eller som de kallar det i detta fall “en omöjlig kärlekshistoria”. För ja, det är verkligen det, man ryser varje gång.. Varje gång Bella tappar andan på grunda av Edward, varje, varje gång. Shit, jag vill typ inte att jag ska ha läst ut den. För jag vill känna pulsen stiga, jag vill fortsätta läsa om det där frestande, så lockande. Måste erkänna att det ända jag kunnat tänka på de senaste dagarna har varit boken. På hur mycket jag vill veta vad som händer på nästa sida, vad som händer sen och sen och sen. Boken har verkligen slukat mig. Absorberat all koncentartion och alla känslor jag innehar. Boken var verkligen jätte bra. Men jag har bestämt mig för att jag ska vänta med tvåan. Böckerna (eller i mitt fall fortfarande bara -boken) är för bra för at läsas i all hast. De skall avnjutas. De ska läsas ordentligt, varje sida och ord ska tänkas över och reflekteras. Bra böcker är för värdefulla för att läsas för snabbt. Så när det väl är dags att ta upp Twilight läsandet igen är det verkligen ”ett kapitel om dagen”- regeln som gäller. Sten hårt.

Känslorna i kroppen tjuder inombords just nu. Håkan konserten var underbar. Behöver jag säga mer? Jo, för den var helt fenomenal. Detaljerna får komma i morgon dagens inlägg, chocken har inte lagt sig än. För jag är verkligen i chocktillstånd. Helt otroligt och sanslöst var det. Vill inte ta av mig min nyinköpta t-shirt, vill inte att kvällen ska ta slut. Kärlek till dig Håkan. Kärleken till mannen bakom musiken.

Förresten, jag kramade och pratade med käre Håkan. Och han kramade och pratade tillbak. Jag skakar fortfarande, jag är fortfarande lika lycklig. Jag kan fortfarande känna känslan och lukten av att krama hans svettiga kropp. Bra musik, bra Håkan. Underbart.

Dags för daglig biktining om mina plugg problem, eller idag snarare matematik problem. Vi har prov imorgon, och jag fattar inte ens hälften av det vi ska kunna + att jag inte heller har jobbat dit vi ska. Jag har ångest, och ledsen blir jag nästan också. Jag vill ju gå natur, men jag börjar få en känsla av att jag kanske inte kommer klara av det.. För att plugga varje dag är någonting jag vet att jag inte kommer göra. Även om det kanske är ett måste. Hur fan ska det gå. Imorgon är det väl upp till bevis antar jag. Får jag inte mer än G, ja då vet jag inte vad jag ska göra. Menar hur ska det bli med resterande tre kurser. Fyyyyyy…

Jag försöker, verkligen försöker. Men det är så svårt att plugga när motivationen tryter. Har inte plugg suget (har det aldrig men,) även fast jag måste. Imorgon är det nämligen historie prov. Jobbigt när det känns som om jag inte ens kan hälften av allt vi ska kunna. Och jag som tycker om historia vill ju såklart få bra betyg i det. Dessutom så är historie lärarn ett ända stort mvg, så har typ prestations ångest för att jag vill, jag vet inte, men typ göra honom stolt. haha fånigt jag vet. men ja. Historie plugg it is. Snart iaf.

Förresten, Idag fyller min mams år! Grattis till hennes 39 ljus på (god) tårtan.

Och imorgon kommer nog bli min inplus debut. På morgonen kommer jag nog förmodligen befinna mig där (lite) svettandes på rullbandet eller liknande. Första träningen på 71 dagar kommer gå ytterst lugnt till. Bara så att ni vet.